På jakt efter extrainkomster – och erbjudanden om tjänster
I juni månad avslutade jag en anställning i Stenungsunds kommun i egenskap av expert på socialpsykologi och organisationsvetenskap (med en helt fräsch rapport om utsatta ungdomar). Därefter – och alltså nu – tog jag ut ”förtida pension” vid 61. Detta innebär, i korthet, att jag dels är fri att göra ”vad jag vill”, dels att jag är i behov av vissa extrainkomster.
Extrainkomster med andra ord. Jag erbjuder i linje med detta en rad möjligheter för er som är intresserade. Allt till en kostnad, som vi ju kan komma överens om.
EXEMPEL PÅ VAD JAG KAN GÖRA (fler kan tänkas; många fler):
-
Jag kan tveklöst undervisa ungdomar från åk 1 i Grundskolan till åk 3 på gymnasiet i ämnen såsom (något enklare) matematik, svenska, (något enklare) fysik, kemi, SO-ämnen i allmänhet och NO-ämnen i allmänhet. I vissa fall kan jag även undervisa på universitetsnivå.
-
En nisch, som jag tänker mig, skulle kunna handla om hjälp med – eller mer än hjälp med – research, inlämningsuppgifter, uppsatser och liknande.
-
En annan nisch skulle kunna tänkas handla om någon sorts ”skrivarverkstad”.
-
Det är inte BARA ungdomar jag skulle kunna betjäna. Även vuxna. Exempelvis med tolkning och behandling av myndighetstexter, språkvård och undersökande aktiviteter (research).
För den som är intresserad: googla på mig på nätet (inte minst tidningen kulturen:http://www.tidningenkulturen.se/component/search/?searchword=Schale&ordering=&searchphrase=all ). Jag har tills dags dato givit ut 45 forskningsrapporter och böcker. Jag har varit, och kommer kanske igen, bli gästprofessor i sociologi och socialpsykologi i Canada (Toronto) och USA (Minnesota).
Allt gott!
Carsten Palmer Schale
Hamnplan 2C
474 95 Hälleviksstrand
Epost (främst, det finns fler): [email protected]; [email protected]; ; Facebook
Tfn: 070 260 89 29 eller 076 289 5022
PS Jag har inte körkort. DS
Poesi och poetisk prosa
Kanhända
Kanhända är det så. Att kvinnor
dör djupare än män.
Kanhända är det så. Att kvinnor,
även efter döden, är mer närvarande.
Kanhända är det så. Att vi i våra liv,
och också i vår död, är svårförenliga.
Morgonpromenad
Generad beträder jag den andres barndomsstig:
en hemlig skrift där varje steg är en stavelse,
jag själv knappt kan tyda eller tolkar på annat vis.
Kartor
När cellerna delar sig vecklas kartor ut,
som är större än sina bilder, men fyllda av
vägskäl.
I kropparna ringlar spiraltrappor
nedåt mot sina enskilda tangenter.
Under varje tangent ruvar universums
halvor. De förenas i en öppning mot det
rum som är tid och begynnelser.
Kartorna vecklas ihop till nya ursprung och
obrukad punktskrift.
Påtår
I ena änden av lokalen, i rökavdelningens dimma,
reser sig plötsligt Jonas upp för att skälla ut Anna.
Men hela scenen kommer av sig i samma stund
den påbörjats, eftersom Petter gör entré genom
svängdörren.
Lugnet lägrar sig som en stridsvagnsmina.
Man reser sig, tiger, går på toaletten, tar en påtår;
flackar med blicken. Hals och kinder flammar upp.
Prövande pladdrar man på om meningslösa ämnen,
som alla tungt faller till golvet. Hela situationen är
nära att brisera.
Han vet att hon vet att han vet att alla vet.
Förlägenheten ormar sig runt sina egna axlar:
den frusna skamkänslan, vars främsta uttryck
är den tomma frasen. Även utan ramp rör det
sig om ett förtrollande stycke teater.
Jag sitter på första parkett och biter på naglarna.
Björling
Ser i ögonvrån hur spettet
vinklar sig åt fel håll;
hur orden med pannlampa
kryper genom den sönderbrutna
syntaxen.
Puls
Ett moln av sparvar
flammar upp
ur solen.
Pulsen går ner.
Taxi
Står och väntar på taxi.
Tittar stint på gamla posthuset.
När en människa dör
förändras hennes porträtt.
Vagsamt
Jag finner mig
liggande.
Tystnaden
står och slår.
Här finns ett regn.
Europa i mars
Tågets ende passagerare fortsatte på skidor.
Joggaren i parken sprang efter sin hatt.
En man i publiken hängde sin rock på en annans.
Hennes trålande skönhet bringade alla ur rytmen.
Handflatornas linjer är exakta som vinterlöv.
Zagreb är fullsatt av påklädda förhoppningar.
Gömslen
Med hyrplats i sömnen
kan insikten plötsligt glimma
till. Och ibland också
hastigt skymta i ett öga.
Tankens meteorologi
Molnmassorna drar fram som hangarfartyg.
Tankens kompassnålar fräser.
Än en gång undgår oss saken.
Frekvenser
En fågelflock svävar vida.
Prometheus sover sitt rus
med facklan släckt.
Ahasverus har gått vidare.
Häremellan är fyndplatsen.
Det ser ut att bli en mulen dag
eller också klarnar det upp.
Brand
Ögat torrt av sorg
krymper som glöd
berett att på nytt
slå ut i full låga
Händelse
Då du reste dig
och gick de få
stegen till soffan
där jag suttit
Söndag: morgon
Små
veck
kvinna
öron
hals
lår
navelöga
Utanför staden
Den varsamma balansen
mellan
minnet och de nya orden
och stranden så nära och
öar så långtbort
resan
omgiven av min ensamhet
tänker jag, känner jag
hoppas jag, vet jag
åtminstone på avstånd
Rot
Det har aldrig funnits ett krig
som inte bottnat inom oss.
Vi måste besegra oss själva
innan vi söker oss samman.
Integration
För en far som lämnat
ett språk och lärt sig
att till och med skämta på
ett nytt
är förlusten ändå det väsentliga
Men en del ord når andra
andra som inser vad de
står för
Vi ses i bortom Mexiko
Förändringstakten inskränker friheten
som dagsländan beskär tidsperspektiven.
Den kronologiska provinsialismen är
utan både historia och framtid, och en
mina under varje förhandlingsbord.
Söder om Kairo 1985
Kvinnorna hängde sina kläder
på den piskade åsnans rygg.
Männen drack sitt mäktiga kaffe.
I Nilen kastade systrarna om nätterna
sina nät i lönndom.
En natt i augusti
Vår kontinent drömmer under de gamla kartorna.
Englands marmor talar i sömnen. Tyskland ligger
tätt mot Frankrike. Bosnien och Makedonien
omfamnas av Serbiens trygga famn. Cypern ruvar
som en mina i azurblå mantel.
Min sänglampa lyser upp framtidens skugga.
Gamla troll föder nya troll. Schubert. Vad är en
Människa frågade sig inte en rom, men väl Kant.
De stolta universella idealen har bara så vårt med det
konkreta.
Förtrollningen växer i bergsskrevor. Tystnaden
stampar som katten. Jag är ensam, eftersom Europa
sover. Ann-Sofie sover i en naturhamn söder om
Danmarks östra kust. I hennes segel fladdrar lösa
förbindelser.
I Stockholm vadar Bengt i sin glömskeflod. I Chennai
är Ignatius i färd med sin morgonrutin. I Bryssel; i
Bryssel sover inga ränker. Utanför bryts stillheten
av en rödlila helikopter. Men jag frågar inte. Jag
tänker endast på de postponerade fredsförhandlingarna,
och svengelskans odikt.
Det var vi som var Ovidius barbarer. I Genesis och Exodus
broderades de myter som idag hänger i vartannat kök öster
om Gaza.
Men även vi har våra idéer. De ljuder högre än varje kväde
på ursprunglig sanskrit.
I CERNS partikelacceleratorer dokumenteras lösningarna på jordens
och världsalltets tillblivelse, men inte framtidens skugga.
Varning
Vitsigheterna hos Ekelöf och Joyce
Är borrar tvärs genom istäcket.
Den som saknar humor är farlig.
Systrarna
Om det här hade varit det joniska eller det egeiska havet
hade jag tagit färjan ut till Käringön.
Rymd tillhandahålles.
På Käringön hade jag slagit mig i slang med
Penelope och Sapfo. Systrar som de är.
Detta är ett stycke skapelseberättelse. Detta är
någon sorts historia. Detta är vare sig det joniska
eller det egeiska havet.
Ändå kan man segla härifrån till Ithaka och Lesbos.
Utan hinder. Det är det jag skall göra. Och jag skall säga
systrarna som det är.
Påsk i Hälleviksstrand
Slöjor av dimmor över färjelägets kajer.
Ur rabatterna växer våren.
Träden, husen och klipporna reser sig
som morbröder från råseglens däck.
Gengångare
Fönstren hade inte tvättats på många år.
Därför kände ingen till det kustlandskap
som fanns där bakom.
Det med byar, regn och klippor. Det med
tomma dukar och urdruckna glas. Men minnena
tog sig ut och in genom skorstenen för att
beskära träden och sätta sig vid borden.
Alfabetet
En makalös vision.
Man kan forma den
som man vill. Man kan
fortsätta en gång till.
Man kan hålla på hur
länge som helst.
Ett makalöst språk.
Uppbyggt från a till ö.
Som kan skapa metaforer
och mysterier.
Det är en makalös tanke
att vi med hjälp av 29
bokstäver kan rasera eller
bygga upp världen.
Lycka
Hela morgonen
har en fluga rumlat runt i köket
utan att en enda gång ha kolliderat
med väggar eller fönster!
Vårmorgon
Ensamma flyr hjortarna tillsammans.
Stugans murkna knutar lyser; glänser.
Barnen är föräldrar till alla människor.
Hembygd
När vingpennorna når öns norra udde
smeker de rosa klipporna ner mot
vågorna.
Fågelögt
Den strida floden
den unga månen
ljusets skärpa
ögat i dungen
Björken
Inget träd har så skir dräkt
som björken.
Här vid gränsen är hon på väg.
Återhållen bär björken
sin grönskande mantel med
både stolthet och ödmjukhet.
I dag är det jag
I dag är det jag, i dag är det jag
det är idag jag lever
Jag har skrivit ett brev
och sänt iväg det (med porto)
Men jag vet inte riktigt vad jag ville
med det jag skrev
Bokstäverna gick sina spänstiga steg
på nästan egen hand
Brevet delas nog ut ganska snart
idag, när det händer
Diaspora
Nycklar är svåra att handskas med, om man inte vet vart de går. Varje människa är ett lås. Lås är exilens andra namn. Namnen rymmer båtar som glider fram över skären i drömmens kilar. Båtarna ingår som ord i vårt språk. Ordens härledningar skall komma till oss som låssmeder. Med lyktor i händerna för varje möjlighet.
Meningsbyggnad
Det oförklarliga tillhör det varaktiga.
Det som kan förklaras är förgängligt.
Det outsägliga tillhör det verkliga,
Det som kan sägas är villkorligt.
Det som består saknar grammatik.
Byråkratfolk
Det finns människor som lever i tidtabeller.
Det finns människor utan ansikten som
understundom sätter sig bredvid varandra.
Det finns människor utklädda till mellanchefer.
Det finns människor son tror att livet består
av gemstrukturer. Det finns en stor grupp
människor som får plats på en A4.
Dahrendorf
Man kan inte vända sig snabbt
nog för att få syn på sitt jag
Våra skuggor tar varandra
i händerna
Kontrast
Livet är ett svart hål
varur drömmar
sipprar ut bakvägen
Bifall
Var uppmärksam på den som nickar bifall.
Den dag kan komma när det gäller om dig.
Det handlar om att inse. Insikter
passar inte alltid in, men hjälper navigationen.
Mellanord
Bryggorna av mellanord
trappar upp dialogen
till en korkskruv
Grundskola
Sönderskuren får hon besök av sina föräldrar,
de som trängde in i varandra och därefter gled
ur varandra, strax intill hennes vägskäl.
Trollen
Jag hoppas att de sturiga enslingarna
och de vresigt annorlunda
ensammänniskorna, kvardröjarna, vägrarna
de istadiga
ohörsamma, oanpassliga, odresserade
trollen i den allmänna strömmen
någon enda gång fick tala till punkt.
Psykosgenombrott
Den hösten kom aldrig vintern
och hon vågade inte gå på gatorna
inom sig
Men med bröst som skimrande ballonger
flög hon ut genom regnet och upp mot
sin plats
Signaturer
Alldeles nära fredagens hetsjakt sitter en häxa och
vilar. Hon har exproprierat en snabbköpsvagn, som
hon fyllt med ordspråk och tulpaner. Himlen är
torr som ett nystruket lakan. Framför bankomaterna
tänds kvällens bål.
Natt i stad
Jag är en av de sista gästerna.
Krogen stänger omgång för omgång.
Det är mycket nära till Brunnsparkens
tvivel.
Göteborg ligger utstrött som ett fält
av bitsocker. Mellan bitarna försvinner
stegen som vadderade kastanjetter.
Befälsbilar skingrar resterna av de
sista hunnerna. Jag smyger mig ut.
Almanacka
Väntetiden vid hållplatserna
Köerna av människor utan namn
Tomrummen på onsdagarna
Subversion
Landsbygden breder ut sig under städerna.
I höghusens källare växer björnbär och hallon.
Framåt
Göteborgs centrum
är perifert
känner hon
med sin tunga ryggsäck
som håller henne
upprätt
Vid övergångställena
samlas människor som
vilsna interpunktioner
Vilsen igen
Just den här staden är lite märklig, märker jag, och jag är väl inte den som kan visa vägen heller. Men i mig finns hela staden som modell, varenda vrå och tvärgata. Varenda busstid, vartenda spårvagnsspår; till och med priserna på hundra krogar. Modellen stämmer och stämmer inte med verkligheten. Mitt medvetande har gått vilse. Inget centrum finns. Ingen fasthet. Staden ligger begravd under ett halvt livs missuppfattningar. Jag går tvärs genom staden utan att lämna dess periferi.
Gbg
Flacka sömniga småstad
min lunga
Minnen av snö
Det starka ljuset av stjärnor över dammen
där vi hade spelat ishockey under hela dagen.
Den månbelysta gläntan i barndomslandets
skogsbryn, när vi var tvungna att gå ut om natten.
Stockvedsbrasan när luciorna tågade förbi under
militärmanövern i december 1975.
Verkan
Gräset minns mina somrar
solen
doften av båtlack
ljudet av syrsor
sorlet från kvällssamtalen
ute i rummet
smultronfärgen
drömmarna om det som
skulle komma
och som nu redan passerat
Dilemma
Hur jag älskar detta nu
när solen fräter sönder nattens
fel
Ändå: ensamheten
biter sig som martallen
fast i sitt stenparti
Mitt förflutnas band
binder min tanke vid
tyngder som inte var avsedda
för mig
Återkomster
Till känslans origo
söker sig orden
tunga som berg
burna av lätta vindar
Det värsta
Det värsta är att händerna smeker så lätt över tangenterna.
Temporära afasier har sina skäl.
Förträngningar bidrar till livets upprätthållande.
Alla insikter tillkommer oss med brutal plötslighet.
Sång
Du som hör min sång
Här är min sång
Jag försökte vara lycklig
en gång
Flög iväg och tänkte på
att allt blir nog bra
helt enkelt
det var allt
Det ångrar jag nu
men här är ändå min
sång
än en gång
som jag hoppas att du
någonstans sjunger
Stjärna
Så fin den var
den stjärna jag såg
som föll
Den är borta nu
den finns inte längre
men en vacker stjärna
var det
och jag såg den verkligen
Särskilda hus
Det finns särskilda hus. Hus man vill in i, men inte kan komma in i. Eller inte vågar försöka ta sig in i. Trots att det är i dem allting finns. Allt det man velat ha, se, känna. Hus som för alltid varit stängda för oss. Så finns det andra hus. Till vilka man alltid återvänder, och blir insläppt i nästan utan att ens ringa på. Men så går tiden, och allt blir så konstigt. Jag stod framför ett sådant hus igår. Men ingen var hemma. Eller så var det jag som var rädd att röja mig. Att tränga mig på. Det tar tid att fatta mod. Det var ju så länge sedan; allt. Allt som hände i detta varma hus. Vad är det jag väntar på? Detsamma som du.
Kartor
När cellerna delar sig vecklas kartor ut,
som är större än sina bilder, men fyllda av
vägskäl.
I kropparna ringlar spiraltrappor
nedåt mot sina enskilda tangenter.
Under varje tangent ruvar universums
halvor. De förenas i en öppning mot det
rum som är tid och begynnelser.
Kött
Gläds åt händelserna som förlöper
försaka de ansikten som saknar
kontur
försaka rösterna, kropparna, tingen, ögonen
utan tyngd
Det finns ingenting annat än det du skapar själv
eller blir en del av
som hjärta, som kött, som är du
Samtidigt är kärleken granne med klampandet
Ätandet
Döden
och pinnstolarna i trädgården
Vidare
Någonting hände bakom fönstret
på den andra sidan av min andedräkt.
Händelse
Då du reste dig
och gick de få
stegen till soffan
där jag suttit
Under sängen ruvar himlen
Under sängen ligger en förlagd penna
och väntar på att bli hittad
hittar vi den kan vi skatta oss lyckliga
i den finns en hemlig skrift
Ute på gården skottar en försummad granne
och väntar på att bli tilltalad
talar vi till honom kan vi skatta oss lyckliga
i honom finns våra önskningar
En hund går förbi i snöröken
och väntar på att bli klappad
klappar vi den kan vi skatta oss lyckliga
ur hans nos strömmar Guds andedräkt
Varubilen stannar framför ICA
i den ryms ett helt liv
tar vi i det kan vi skatta oss lyckliga
chauffören är vår nästa
Returresan
Jag är ditt spår.
Jag rastar vid kanten
av din skugga.
Pansar
Som människor fryser vi så
att vi alltid måste bära kläder.
Min Gud: låt oss vara nakna
åtminstone i anden!
Vi är vi och vi är verkliga
Varje människa är som ett träd i en skog
på en och samma gång unikt och besläktat.
Ändå låter vi oss krympas; av allt högre
hastigheter och av andras illusioner.
Buss 372
Om jag vore penseln i din hand.
Eller bilden i ditt öga.
Integration
För en far som lämnat
ett språk och lärt sig
att till och med skämta på
ett nytt
är förlusten ändå det väsentliga
Bergsjön
I Bergsjön måste man återuppleva allt
man redan upplevt i exempelvis Irak eller Iran.
Men i hast. Kom sen ihåg, du arabiske och
persiske vän, att du inte längre är lika vig,
när det gäller att hålla sig undan.
Till mina döttrar
Går hand i hand
ser världen klarare
nu när det ändå är
för sent att inte finnas
nu när det är tid
att istället växa
med de stolta träden
med de stolta barnen
Släntra
Morgonens nyhetssändningar dryper av blod.
Stränderna och vågorna återupptar sitt gräl.
Men plötsligt proklameras ett undantagstillstånd!
En ko rapporteras ha släntrat fram ur ett buskage.
Zeitgeist
Ögat jagar efter flyktiga fåglars flykt.
Ögat fixeras i påbjuden riktning.
Konstens obduceras.
Mångtydighetens systematiseras.
Upplysningen steriliseras.
Axiomatiska svärd har intagit politiken.
Det postmodernas höstlöv saknar färg.
Minervas uggla flaxar med vingarna.
Fredagsmys
En maskin i en fabrik utan mänsklighet
en byråkrati på avstånd
en totalitär politik på global nivå
varuvagnar med fredagsmys
globaliseringen som suddar ut
de förvirrade barnen som vägleder
oss förvirrade äldre
På grund av hjälmen
Han var sexton år och bästa eleven i arabiska
när han en dag sprang mot en fiende med
ett gevär. Visst kunde han ha siktat mot huvudet,
men tvekade alltför länge. Han jordfästes enligt
seden blott någon dag därefter. Ingen lärare i
arabiska hade lärt honom att skjuta en människa
i huvudet.
Trettio år senare, steg hans brorson upp på morgonen,
uniformerad och med ett automatvapen på ryggen.
Hans mål var att bränna alla de främmande barnen
levande, efter att han hade dödat deras föräldrar.
Han var sexton år och bästa eleven i arabiska.
Men han var heller inte oäven i strid. Man kan nästan
påstå att han tillhörde eliten.
Hon är tjugofyra år och redan doktor i hebreiska.
Ingen kan hävda annat än att hon är vacker. Och
till sättet timid. Hon förstår inte sina föräldrar, som
inte förstår henne. Om två månader börjar en konferens
i Paris, som för hennes del tyvärr kommer att inställas.
Tillika kommer hennes hemliga förlovning med en påstådd
motmänniska att förbli bruten, eftersom det var i honom
kulkärven satt mitt i magen.
Hon kände inte igen honom på grund av hjälmen.
I en stund
Silvermåne
vattenvidd
människor
i ett fönster
morgonens
tassande
viktlösheten
i sin del av
världen
Porla
Vingar
vinga!
Snöänglar
flinga!
Porla
små bäckar
porla!
Porla små bäckar
ni som ännu inte vet
att ni ska bli
en del av det
väldiga havet
Morgon
I språket finns en tystnad som kan uppfattas
som Gud.
Den är ägg, vingpennor, kranier och
öga.
Om det inte vore för pauserna
Som Minervas uggla flyger först i skymningen
kommer människan oftast inte till tals med sig
själv förrän hon ligger för döden. Men livet som
teater kan vara behagligt om det inte vore för
pauserna.
Tro
Att tro är att falla även om man inte vågar
Tro kan också vara att våga vägra falla
Poetik
Konstverket är en sol framställd som öga
Skymningshimlen en kamera
Dikten: yrsnö i tillslutna kärl
Punkt 100
Det platta inlandet är svårt att överblicka.
Så instängslat av förnumstiga människor.
Man skulle behöva en rödlila helikopter.
Äldreboende
Stumma tanter glor ut genom fönstren.
Endast kryckans handgrepp förankrar
livet.
Stalker
Mellan mig och mitt inre
i Zonens gränstrakter
är steget kort om ens det
men att bryta igenom är nästan
omöjligt
Min ångests stängsel reser sig
framför min vägvisare och jägare
som är en och densamme
också i dig
Skikt på skikt av erfarenheter
känslor och drömmar
ryms i det innersta av det innersta
Stödboende
Gardinen andas som en unken lunga
utan att neonljusen förmår tränga igenom
Det är något märkligt med
de sjungande sängkläderna
Suicidala tokar
Intresset för misslyckade självmord är litet.
Intresset för självmord bland vanliga människor
är mindre.
Intresset för människor är på det hela taget begränsat.
07.21
En morgon finns
frost, vind, is
vita fåglar på rad
i en oplogad trakt
Spridda i grupper
söker sig blickar förbi
Så i snöröken:
Svetslågor
spår av tankar
denna tysta tisdag
när allt plötsligt
händer
Adam vaknar
Badvattnet var lagom varmt, ljusen tända och vinet uppkorkat. Adam smekte den lugna stålseggen och drev långsamt in i dvala. Ögonblicket, som han så länge förberett sig på, var inne. Alla böcker fanns i en container och manuskripten var uppbrända. Breven var skrivna. Just då sparkades balkongdörren in med förfärande kraft samtidigt som ett ursinnigt oväsen spikade sig in genom glipan ut till hallen. Det enda Adam hann tänka var att syrendoften var ovanligt stark.
Det var fascisten som anförde styrkan in i den belägrade lägenheten. Efter honom följde Ullman och Dante. Ett par snabba handgrepp senare låg Adam nedtryckt i någon slags bil på väg mot vem visste vad. På ögonlocken flimrade några rader från Stefan George förbi. De kraftiga krängningarna erinrade om en fisketur med Oswald ute på Björkö. Doften av rent linne och något stickande starkt. Röster och rörelser som på bilbanan på Liseberg när han var liten. Svärta. En glänta där det sista han såg var Ikaros på väg mot solen.
Adam var vacker där han fridfullt låg nedbäddad i en säng på Psyket. En gardin vajade lätt i vinden. Talet runtomkring honom var dämpat och porlande. En läkare hade nyss mumlat sig in och ut ur rummet. Det vilade en sakral stämning över allt det vita.
Skavsår
Trillar på asfalt
skavsår på knäna
I ett avlägset förflutet
en annan gårdag
med en morgon av annan art
I en vårflod av barn
utan skavsår i själen
Stranden
Jag står på en strand. Ni
står på er. Inne i oss är vi.
Tangenterna klapprar som skenande hästar.
Den dagen
Morgonens
juver
låg
under trädet
nära den resta stenen
i dy
stint
större
mäktigare
just denna dag
Vinterstämma
Hur mjuk kan inte stunden vara
men ändå så hård och sorgesam
hur svart kan inte livet vara
men trots allt så lättsamt och vitt
Esenin
Vi ses varma vackra kära vän. Du
är hos mig i mig i min själ. Vi ses
varma vackra kära vän. Du
är hos mig i mig i min själ.
Utan händer och ord, utan ledsnad och leda,
utan att sänka blicken. I detta livet
är det inte särskilt nytt att dö och inte heller
att leva.
Åldrande
Till F. D.
Hur gammal uppfattar sig jorden?
Objektivt? Som uråldrig?
Som fyra och en halv miljard år?
Eller känner den sig subjektivt i sin
bästa ålder, med miljarder år kvar
innan solen får den att brinna upp?
Eller känner den tiden blixtsnabbt,
känner den sig som en otålig våldsam
kraft, kokar den ihop sig, spränger
sönder kontinenter, pressar bergen i
höjden, skjuter lager ovanpå varandra,
får hav att svämma över land;
är vår gång på säker mark i själva
verket steg på en gungande mark,
som när som helst kan öppna sig och
sluka oss?
Och hur är det med mänsklighetens tid?
Vi har så objektivt som möjligt mätt
och indelat den i forntid, medeltid, nutid
och
den nyaste tiden, i väntan på en ännu nyare,
ja det finns ännu prydligare indelningar,
som via ett östligt arv följer grekernas
tidsålder, som sedan Caesar och Kristus
anslöt sig till,
följt av trons tidsålder, glatt ringer
renässansen in
reformationens tidsålder, och sedan kommer
den tidsålder
då förnuftet höjer sin röst och fortsätter
med det, den höjer rösten den dag som idag är,
det bara breder ut sig.
Världshistorien förespeglar mänskligheten
en oändlig tid, kanske är
den bara en kort episod objektivt sett,
inte ens det, bara något som
sker på en jordsekund, som det knappast går
att kosmiskt fixera och
som bara efterlämnar en svårtydbar rispa.
Ingvar
Viskningarna bryter fram ur luren.
Dagen klyvs i två.
Viskningarna bryter fram ur rösterna.
Tystnaden vore en barmhärtig gåva.
Entonigt viskar viskningarna.
Som vinden viskar.
Som vattnet viskar.
Som snön viskar.
Viskningarna är vassa som injektionssprutor.
Viskning! Vårt hjärta genomstunget
av vass visshet.
Att du skulle hänga dig borde jag redan tidigt ha förstått .
Bulimi
Då hon äntligen somnade
kom ensamheten oinbjuden in
ensamhetens unkna andedräkt
hudens förhårdnader
samvetets sträckbänk som om
hon ätit sin lunch i spegeln:
